- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
135

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagligen och många gånger om dagen. Och Edith
gav ständigt samma svar — att han naturligtvis skulle
bli behandlad enligt lagens bud. Hon ställde i sin tur
varje dag en fråga till honom. »Varför gjorde ni det?»
Men på den frågan gav han icke något svar. Han
bemötte den endast med utbrott av den ursinnigaste
vrede, varunder han rasande ryckte och slet i
läderremmarna, som fängslade hans händer, och gav luft
åt de rysligaste hotelser om vad han skulle göra henne
när han blev lös igen, vilket han var övertygad om
skulle ske förr eller senare. I sådana stunder spände
hon bägge hanarna på bössan, färdig att skjuta ned
honom i fall han skulle slita sig lös, allt under det hon
själv darrade och flämtade och kände sig alldeles yr
av sj älsspänning och fasa . . .

Men med tiden blev Dennin fogligare. Det föreföll
Edith som om han tröttnat på att ständigt ligga.
Han började tigga och be att bli frigjord. Han gav
de otroligaste löften. Han skulle visst inte göra dem
något ondt. Han skulle självmant ge sig av nedåt
kusten och lämna sig i lagens våld. Han skulle ge
dem sin andel av guldet. Han skulle bege sig ända
in i den vildaste vildmarken och aldrig mera visa sig
på civilisationens områden. Han skulle ta sitt eget
liv, om hon bara ville släppa honom lös. Och hans
böner kulminerade vanligen i häftiga utbrott av raseri,
så att det föreföll henne som om han vore nära att få
konvulsioner. Men hon skakade bara på huvudet
och nekade honom friheten, för vars skull han hetsat
upp sig till en sådan grad.

Veckor gingo, och Dennin fortfor att bli allt
rned-görligare. Det framgick av allt att han var uttröttad.

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free