Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael Dennin för mord på Dutchy och Harkey, och
fången låg på britsen och avhörde vittnesmålen som
avgåvos först av Hans och sedan av Edith. Kan
vägrade att förklara sig skyldig eller icke skyldig och
förblev ty^st när hon frågade, om han hade någonting
att anföra till sitt försvar. Utan att lämna sina
platser uttalade hon och Hans i egenskap av jury sitt
»skyldig». Varefter Edith som domare avkunnade
domen. Hennes röst skälvde, det ryckte i hennes
ögonlock och hennes vänstra arm skalv, men hon
gjorde vad hon skulle.
»Michael Dennin! Inom tre dagar härefter skall ni
ljuta döden genom hängning.»
Så lydde domen. Dennin drog omedvetet en suck
av lättnad, skrattade sedan trotsigt och sade:
»Se’n tänker jag den fördömda britsen inte skall
skaffa mig ryggvärk längre, och det är alltid en tröst.»
Efter domens avkunnande tycktes en känsla av
lättnad ha kommit över dem alla. Det märktes i
synnerhet på Dennin. Allt hans trots och hans
sur-mulenhet voro som bortblåsta, han talade helt
sällskapligt med sina vaktare, lät till och med höra en och
annan av sina forna kvickheter. Det beredde honom
också mycken tillfredsställelse att Edith läste högt
för honom ur bibeln. Hon läste stycken ur Nya
testamentet, och han visade sig djupt intresserad av den
förlorade sonen och rövaren på korset.
Dagen före avrättningen frågade Edith återigen
som vanligt:
»Varför gjorde ni det?»
Och nu svarade Dennin:
»Å, det var helt enkelt därför att jag tänkte att ...»
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
