Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon tystade honom och bad honom vänta litet
och skyndade att väcka Hans. Det var hans sovtid
och han vaknade knotande och gnuggade sig i ögonen.
»Gå och hämta hit Negook, och någon av de andra
indianerna», sade hon till honom. »Michael vill
bekänna. Laga äntligen att du får dem med. Tag
bössan med och för hit dem med våld, om det inte går
på annat sätt.»
En halvtimme därefter föstes Negook och hans
farbror Hadikwan in i den livdömdes rum. De infunno
sig motvilligt. Hans hade drivit dem dit med bössan
i hand.
»Detta kommer inte att medföra någon ofrid för er
och ert folk, Negook», sade Edith. »Ni behöva inte
göra någonting annat än höra noga på och uppfatta
vad som säges.»
Och på detta sätt avgav nu den till döden dömde
Michael Dennin en offentlig bekännelse om sitt brott.
Medan han talade, nedskrev Edith hans ord, indianerna
hörde på och Hans stod på vakt vid dörren, för att
vittnena ej skulle komma åt att springa sin väg.
Dennin hade icke varit hemma i det gamla landet
på femton år, förklarade han, och det hade alltid varit
hans mening att komma tillbaka dit med en hel hop
pengar och laga att hans gamla mor finge det bra under
sina återstående dagar.
»Men hur skulle jag kunna göra det med bara sexton
hundra?» frågade han. »Vad jag behövde var allt
guldet, alla de åtta tusen. Med det kunde jag fara
hem så ståtligt som helst. Och så tänkte jag för mig
själv, att ingenting kunde väl vara lättare än ta livet
av er allihop, säga till i Skaguay att indianerna hade
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
