Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄDERSOLARNA.
Sitka Charley rökte sin pipa och betraktade tankfullt
illustrationerna ur Police Gazette, som sutto på
väggen. Hans ögon hade oavbrutet varit fästade på dem
en dryg halvtimme, och under denna halvtimme hade
jag förstulet givit akt på honom. Någonting rörde
sig inom hans själ, och vad detta än månde vara, så
visste jag att det vore väl värdt att ta reda på. Han
hade levat ett rikhaltigt liv och sett mångt och mycket,
och han hade utfört ett under framför alla under —■
han hade nämligen vändt ryggen åt sitt eget folk och
— för så vidt det kunde vara möjligt för en indian —
blivit en vit mans like till och med i fråga om sj
älsverk-samhet För att begagna hans egna uttryck hade han
»kommit till värme, satt sig bland oss vid vår eld och
blivit en av oss». Han hade aldrig lärt sig läsa eller
skriva, men hans ordförråd var märkvärdigt
omfattande, och ännu märkvärdigare var den fullständighet,
varmed han hade tillägnat sig den vite mannens
synpunkter och omdömen om saker och ting.
Efter en mödosam resdag hade vi träffat på den öde
hyddan. Hundarna hade fått mat, diskningen efter
vår aftonmåltid var överstökad, vi hade bäddat åt oss
och njöto nu av den härliga stund, som kommer efter
varje dag under färderna i Alaska — men blott en enda
Kårlek till livet. io.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
