- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
152

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— för första gången. Vid Lake Linderman hade jag

en kanot, en mycket välbyggd Peterboroughkanot.
Jag kom över Chilcoot Pass med två tnsen brev till
Dawson. Jag var postförare, ser ni. Det var den
tiden, då alla människor rusade i väg till Klondyke.
Mycket folk ute på färdväg. Mycket folk högg ned
träd och byggde båtar. Sista öppet vatten, snö i
luften, snö på marken, is på sjön, is på lugn vattnet
på floden. För varenda dag mera snö och mera is.
Skulle kanhända dröja en dag, kanhända tre dagar
eller sex — men när som helst kunde frosten komma,
och då skulle icke längre finnas öppet vatten alls, bara
is överallt, alla människor skulle få gå till fots —- och
Dawson låg sex hundra mil bort, således lång tid att
gå. Båtar gå mycket fort. Alla ville ha båt. Alla
sade: ’Charley —• ni får två hundra dollars, om ni tar

mig med i er kanot’ — ’Tre hundra dollars, Charley’

— ’Fyra hundra dollars, Charley!’ Men jag sade nej,
hela tiden bara nej. Jag var postförare, ser ni.

»Jag kom en morgon till Lake Linderman. Hade
gått hela natten och var mycket trött. Jag lagade
till frukost, åt och sov sedan tre timmar vid stranden.
Så vaknade jag. Klockan var tio. Det snöade. Och
det blåste också, blåste ganska skarpt. Och nu satt
där också en kvinna i min närhet i snön. Det var en
vit kvinna, hon var ung, mycket vacker, kanhända
tjugu år, kanhända tjugufem. Hon såg på mig. Jag
såg på henne. Hon var mycket trött. Det var ingen
danserska. Det såg jag mycket väl. Det var en bra
kvinna, och hon var mycket trött.

»’Ni är Sitka Charley’, sade hon. Jag steg raskt
upp och rullade ihop mina filtar för att ej få snö inuti

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free