- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
153

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem. ’Jag är på väg till Dawson’, fortsatte hon, ’och
jag följer med i er kanot. Vad kostar det?’»

»Jag ville inte ha någon med i kanoten. Men jag
tyckte inte 0111 att säga nej. Och därför svarade jag:
’Tusen dollars’. Sade det bara på narri, för att
kvinnan inte skulle kunna följa med; ansåg det för mycket
bättre än att säga nej. Hon såg på mig mycket skarpt
och sade: ’När ger ni er av?’ Jag svarade: ’Nu genast.’

Då sade hon, att det var bra, och att hon skulle ge mig
tusen dollars.

»Vad kunde jag säga? Jag ville inte ha kvinnan
med, men jag hade givit henne mitt ord på att hon
kunde komma med för tusen dollars. Jag var mycket
överraskad. Men kanske också hon hade sagt det på
narri, så att jag sade: ’Låt mig se edra tusen dollars!’

Och denna kvinna, denna unga kvinna, som var ensam
ute på färdvägar där i snön, hon tog upp tusen dollars
i sedlar och lade dem i min hand. Jag såg på pengarna,
jag såg på henne. Vad kunde jag säga? Jag sade:
’Nej, min kanot är mycket liten. Där finns intet rum
för packning.’ Hon skrattade. Och hon sade: ’Jag

är en van resenär. Det här är mitt bagage.’ Hon
stötte med foten till en liten packe, som låg i snön.
Den var insvept i säckväv och kunde väl innehålla
litet fruntimmerskläder. Jag lyfte upp den. Vägde
kanske trettiofem skålpund. Jag var förvånad. Hon
tog byltet ifrån mig. Och hon sade: ’Kom nu och

låt oss ge oss av!’ Hon bar byltet ner till kanoten.
Vad kunde jag säga? Jag lade mina filtar i kanoten.
Och vi begåvo oss av.

»På det sättet träffade jag samman med henne
första gången. Vinden var god. Jag satte upp ett

153

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free