- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
154

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet segel. Kanoten gick mycket raskt, den flög som
en fågel över de höga vågorna. Kvinnan var mycket
rädd. ’Vad kommer ni till Klondyke för, om ni är
så räddhågad?’ frågade jag. Hon skrattade åt mig

— ett hårdt skratt — men hon var fortfarande mycket
rädd. Och hon var också mycket trött. Jag lät
kanoten gå genom strömmen till Lake Bermett. Där
var mycket ondt vatten, och kvinnan skrek för att
hon var rädd. Så färdades vi utför Lake Bennett —
där var snö, is, blåst som liknade storm, men kvinnan
var mycket trött och lade sig att sova.

»Den natten slogo vi läger vid Windy Arm.
Kvinnan satt vid elden och åt sin aftonmåltid. Jag såg på
henne. Hon var vacker. Så satte hon upp sitt hår.
Kade mycket hår och det var brunt, kunde också
glimma som guld ibland i eldskenet, när hon vände på
huvudet, och då såg det ut som om guldgnistor vore
strödda över det. Hennes ögon voro stora och bruna

— emellanåt hade de ett mildt uttryck, som då man
sätter ett ljus bakom ett förhänge, men andra stunder
voro de mycket hårda och skarpt lysande, liknade då
krossad is som solen lyser på. När hon smålog — ja,
vad kan jag säga om det? — jo, när hon smålog, förstod
jag att vit man skulle gärna vilja kyssa henne, just så
var det. Hon hade aldrig gjort något hårdt arbete.
Hennes händer voro så mjuka som ett barns. Hela
hennes varelse var så mjuk som ett barns. Hon var
inte mager, utan knubbig som ett barn. Hennes
armar, hennes ben, hennes muskler — allt var mjukt
och rundt som på ett barn. Hennes midja var smärt,
och när hon reste sig upp, när hon gick eller rörde på
huvud eller armar, var det — jag vet inte vad ni kallar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free