- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
155

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det — men det var vackert att se på . . . Kanske
jag kan säga att hon var lika välformad som en
välbyggd kanot — ja, alldeles så — och när hon rörde
sig, liknade hon också i sina rörelser en bra kanot, som
glider fram över stilla vatten och hoppar fram genom
vatten som är vitskummande och häftigt och uppretat.
Det är en vacker syn för ögat.

»Varför hon hade kommit till Klondyke så ensam
och med så mycket pengar? Det vet jag inte. Dagen
därpå frågade jag henne om det. Men hon skrattade
och sade: ’Det har ni inte med att göra, Sitka Charley.

Jag ger er tusen dollars för att ni tar mig med till
Dawson. Det är det enda som angår er.’ Nästa dag
frågade jag henne vad hon hette. Hon skrattade först
och sade sedan: ’Å, mitt namn är Mary Jones.’ Jag

vet inte hennes namn, men jag förstod hela tiden att
hon icke hette Mary Jones.

»Det var mycket kallt i kanoten, och kölden gjorde
att hon emellanåt icke kände sig väl till mods. Men
ibland gjorde hon det, och då sjöng hon. Hennes
röst klingade som en silverklocka, och jag kände det
godt alltigenom — alldeles som när jag går i kyrkan
vid Holy Cross Mission — och jag kände mig stark
också när hon sjöng, och jag rodde som om den lede
hade varit efter oss. Och då skrattade hon och sade:
’Ni tänker nog att vi ska hinna till Dawson innan det
fryser till, Charley?’ Ibland satt hon där i kanoten
med sina tankar långt borta och ögonen alldeles tomma.
Hon såg då varken Sitka Charley eller isen eller snön.
Hon var långt därifrån. Det var mycket ofta som hon
på det sättet tänkte sig långt borta. Ibland, när hon
var så långt borta i sina tankar, var hennes ansikte

155

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free