- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
159

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»De voro som vanvettiga. Hela tiden bara framåt
och framåt. Varför ville de vidare? Jag visste det
icke. Men de fortsatte ständigt. Vad jagade de
efter? Det visste jag icke. De voro icke ute för att
söka guld. Det var ingen rusning å färde. Och för
övrigt hade de rikligt med pengar att ge ut. Men jag
gjorde inga frågor vidare. Och jag färdades också
vidare och vidare, därför att jag var härdad och stark
och fick god betalning.

»Vi kommo till Circle City. Det de sökte fanns icke
där. Jag tänkte, att nu skulle vi få vila oss, och även
hundarna. Men det blev ingen vila, icke en enda dag.
’Kom, låt oss fortsätta’, sade kvinnan till mannen.
Och vi fortsatte. Vi lämnade Yukon. Vi färdades
över bergsryggen åt väster och drogo nedåt
Tanana-landet. Där hade man företagit nya grävningar.
Men det de sökte fanns icke där, och så vände vi om
igen till Circle City.

»Det var en svår resa. December var till största
delen förbi. Dagarna voro korta. Det var mycket
kallt. En morgon var det sjuttio under noll. ’Bäst
att vi inte ge oss ut i dag’, sade jag, ’ty i annat fall
tinar inte frosten upp i andedräkten och edra lungspetsar
bli kylda. Och efter detta får man en svår hosta och
nästa vår kanske också lunginflammation.’ Men de
voro checha-qous, och de förstodo icke vägens faror.
De voro nästan som döda, de voro så trötta, men de
sade ändå: ’Iyåt oss gå vidare.’ Och vi gingo vidare.

Frosten fyllde deras lungor och de fingo torrhosta.
De hostade tills tårarna runno utför deras kinder.
När fläsket skulle stekas, måste de rusa bort från elden
och hosta en halvtimme i snön. De förfröso sina kinder

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free