- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
160

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fläckvis, så att huden svartnade och blev sårig.
Mannen kylde dessutom även sin tumme, så att det såg ut,
som om spetsen ville falla av, och han måste ha
någonting lindat ovanpå vanten för att hålla tummen varm.
Och emellanåt, när frosten var mycket bitande och
tummen var mycket kall, måste han ta av sig vanten
och sticka tummen intill sitt bara skinn under
benkläderna för att få den varm igen.

»Så kommo vi linkande till Circle City, och till och
med jag, Sitka Charley, var trött. Det var julafton.
Jag dansade, drack och gjorde mig glad i gladt sällskap,
ty dagen därpå var juldag, och då skulle vi väl få vila.
Men visst icke. Klockan var fem på morgonen —
juldagens morgon. Jag hade sovit i två timmar.
Och nu stod mannen vid min bädd. ’Kom och sela
på hundarna, Charley’, sade han. ’Vi ska’ genast ge
oss av.’

»Jag har ju sagt, att jag icke gjorde några frågor
vidare. De betalade mig sjuhundrafemtio dollars i
månaden. De voro mina husbönder. Jag var deras
tjänare. Om de hade sagt: ’Kom, Charley, nu ska’

vi bege oss till helvetet!’ så hade det hört mig till att
sela på hundarna och klatscha med piskan och sätta i
gång för att fara dit. Så att jag selade på hundarna
och vi gåvo oss av nedåt Yukon. Vart skulle vi?
Det sade de inte. De sade ingenting annat än: ’Vi-

dare, vidare! Vi vilja vidare!’»

»De voro förskräckligt trötta. De hade färdats
många hundra mil, och de hade inte förstånd om vad
dylika färder fordra. Deras hosta var mycket svår

— den där torrhostan, som kommer kraftiga män att
svära och de veka att gråta. Men de färdades stän-

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free