- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
169

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vädersolarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå hungrig och lida all denna pina? För
sjuhundrafemtio dollars i månaden, gav jag till svar, och jag
visste att det var ett dåraktigt svar. Men det var
också ett sanningsenligt svar. Och efter den stunden
har jag aldrig frågat efter pengar vidare. Ty den
dagen gick en stor visdom upp för min själ. Där blev
ett stort ljus och jag såg klart och förstod, att det icke
är för pengar man skall leva utan för att vinna en
säll-het som ingen människa kan giva eller köpa eller sälja
och som övergår värdet av alla penningar som finnas i
världen.

»På förmiddagen kommo vi till platsen för ett läger,
som användts under natten av mannen som färdades
före oss. Det hade varit ett eländigt läger, ett sådant
som anordnas av en man som är hungrig och utan
krafter. På snön lågo bitar av filt och säckväv, och
jag förstod vad som händt. Hans hundar hade stillat
sin hunger med seltygen, och han hade gjort nya av
sina filtar. Mannen och kvinnan stirrade skarpt på
det som fanns att se där, och när jag såg på dem,
kände jag en kyla i ryggen som om en kall blåst hade
strukit fram över huden. Deras ögon voro djupt
insjunkna och brunno som eld, en vanvettets eld, som
tändts av mödor och hunger. Deras ansikten liknade
människors som dött av hunger, och deras kinder
voro svartnade efter mångfaldiga förf rysningar. ’Låt
oss fortsätta’, sade mannen. Men kvinnan fick ett
anfall av hostan och föll omkull i snön — torrhostan,
som man får när lungorna blivit kylda av frosten.
Hon hostade en lång stund, och sedan kravlade hon
sig upp igen som ett lik ur sin grav. Tårarna hade
frusit till is på hennes kinder, och hennes andedräkt

169

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free