- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
188

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negore, pultronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dom på pälsverk och skinn. Negore betraktade dem

med tillfredsställelse, och för sin inre syn såg han dem
ligga krossade och livlösa i passet uppe bland
klipporna. Och ständigt såg han också Oona med sitt
vackra ansikte och sin smidiga gestalt väntande på
honom däruppe i passet, ständigt hörde han hennes
röst i sina öron och kände den ljuva glöden från hennes
ögon. Lien det oaktat glömde han aldrig att skälva
av frossa, ej heller att stappla där vägen var svår, eller
att skrika högt när piskslagen träffade honom. Han
hyste också en viss rädsla för Karduk, som han icke
ansåg för pålitlig. Karduk hade falska ögon och en
smidig tunga — alltför smidig att vara ärlig, tänkte
Negore.

Hela den dagen fortgick marschen. Och nästa dag,
då Karduk frågade honom därom på Ivans befallning,
sade han, att han tvivlade på att de skulle råka på
hans stam förrän den följande dagen. Men Ivan, som
en gång hade haft gamle Kinoos till vägvisare och
funnit att den vägen ledde genom vitskummande vatten
till mördande strid, var numera misstrogen mot allt.
Och när de så kommo till ett pass uppe bland bergen,
lät han sina fyrtio man göra halt och befallde Karduk
fråga den fångne, om vägen vore klar.

Negore såg sig omkring hastigt och liknöjt. Det var
ett rymligt pass, som gick rakt igenom en klippa och var
tätt beväxt med buskar och krypväxter, bland vilka ett
tjog infödda stammar kunde ha legat väl gömda.

Han skakade på huvudet.

»Nej, där inns ingenting», sade han. »Vägen är
klar.»

Återigen talade Ivan till Karduk, och Kar duk sade:

188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free