- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
189

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negore, pultronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vet, främmande broder, att om ditt tal icke är
ärligt och om ditt folk spärrar vägen och överfaller Ivan
och hans män, skall du dö och det utan uppskov.»

»Mitt tal är ärligt», sade Negore. »Vägen är klar.»

Ivan tycktes likväl vara misstrogen, och han gav
befallning åt två av sina slavoniska jägare att ensamma gå
i förväg uppåt passet. Två andra befalldes att stanna
bredvid Negore. De satte mynningen av sina gevär
mot hans bröst och väntade. Alla väntade. Och
Negore visste att om en pil skulle komma flygande
eller ett spjut kastas, så vore han dödens. De bägge
slavoniska jägarna vandrade uppåt passet tills de
före-föllo allt mindre och mindre, och när de kommo till
toppen och svängde med sina huvudbonader till
tecken att allt var klart, sågo de ut som små svarta
fläckar mot den klara luften.

Gevärspiporna sänktes från Negores bröst och Ivan
gav sina män befallning att marschera framåt. Han
själv gick tyst, fördjupad i tankar. I en timmes tid
fortsatte han marschen som grubblande över någonting
han ej kunde förklara, och sedan lät han genom Karduk
säga till Negore:

»Hur kunde du veta att vägen var klar efter att endast
ha kastat en hastig blick uppåt passet?»

Negore tänkte på alla små fåglar som han hade ett
i passet bland buskarna och klipporna, och han smålog

— det var ju så enkelt — men han ryckte på axlarna och
gav intet svar. Ty han tänkte också på ett annat pass
uppe i bergen, dit de snart skulle komma, och där alla
små fåglar skulle vara försvunna. Och han var glad
över att Karduk var från det stora dimmiga havets
kust, där det varken fanns träd eller buskar, och där

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free