- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
191

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negore, pultronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Negore som om de hastigt närmade sig midten av
passet, där det var lika långt till dess topp som till dess
botten.

Så lossades ett skott till höger bland klipporna, och
Negore hörde krigst jutet utstötas av hela sin stam, och
ett ögonblick såg han sitt folk myllra fram bakom
buskar och stenar. I nästa sekund kände han sig
sönderslitas av någonting som trängde med eldens
hetta genom hans kropp, och då han föll till marken,
kände han den skarpa smärtan av livets kamp att
frigöra sig från sitt köttsliga omhölje.

Men han höll livet fast med ett girigt grepp och ville
icke släppa det ifrån sig. Ännu andades han, och det
kändes smärtsamt ljuvt. Och stundtals hörde och såg
han dunkelt — omväxlande med stunder av fullständig
blindhet och dövhet — glimtar av syner och ljud. Han
såg Ivans j ägare falla och dö, han såg sina egna
stamför-vanter i utkanterna av blodbadet, han hörde luften
genljuda av deras stridsrop och vapenbuller —och högt
uppe på klippans rand såg han kvinnor och barn lossa
stora stenar, som sedan störtade ner likt levande ting
och slogo i marken med åsklikt dån.

Solen tycktes dansa över honom på himlen, de
väldiga klippväggarna sviktade och gungade, men ännu
hörde och såg han som genom en dimma. Och när
den mäktige Ivan föll tvärs över hans ben och låg där
livlös och krossad av en nedslungad väldig sten, tänkte
han på gamle Kinoos’ blinda ögon och var glad.

Och så dog bullret småningom bort, och
klippstyckena föllo icke längre till marken med åsklikt buller,
och han såg männen av sin stam komma närmare och
närmare, under vägen genomborrande de sårade med

191

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekliv/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free