Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
vind lör våg? Anser Ni, att man har ansvar
hela livet mot en kvinna, som man haft en
förbindelse med, låt vara endast en kort tid?.
IRENE:
Jag har verkligen inte hunnit skaffa mig
bestämda åsikter om så svåra frågor. — Men det
är något som upprör mig i de gängse
kärleksförhållandena. En dunkel, gåtfull punkt, som
jag inte kan uthärda att tänka på. (Upprörd, med
låg röst): Att en man kan stå en kvinna så nära
att de bliva till ett — — och så sedan — vid
dager föraktar han henne så djupt, att han inte
hälsar på henne, inte känner igen henne utan
anser sig stå högt över henne. Jag kommer
inte igenom det där. Det är så förfärligt oädelt.
(Döljer ansiktet i händerna, brister i gråt.) Och till och
med män, som man beundrar och håller av–-
DOKTORN (rörd av det äkta i hennes sorg):
Snälla fröken, tag det inte så hårt. — Vi
män är ju slavar av det bestående lika väl som
ni kvinnor. Och vi får minsann också lida, vad
våra gärningar värda äro. Vi är resultatet av
miljön, vi också. Vi drivs fram av lagar, som
vi inte skapat. Vi tänker med hjärnor, som vi
häller inte skapat själva. — Om vi voro annat
än automater vi människor, är jag övertygad
om, att vi skulle ordna kärleken och vad
därtill hör, på ett förnuftigare och angenämare sätt
än vad nu är fallet, med all den sorg och skam,
som följer med snart sagt varje erotisk
handling, för att ej säga tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
