Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
härdligt. Jag står inte ut med det-längre. —
På samma gång tycker jag, att det är det enda
värdefulla jag haft i mitt liv. Jag beundrar och
vördar Helena. Jag vill dö för henne.
FRÖKEN SANDBERG:
Du är i en förfärligt söndersliten
sinnesstämning. Inte går det här an. Du måste berätta
alltsammans för Helena.
IRENE:
Aldrig ett ord. Du får inte förråda en
stavelse hör du det, vad som än händer, (Hon griper
henne i axlarne och släpper henne först, när hon lovar.)
FRÖKEN SANDBERG:
Jag skall vara tyst.
IRENE:
Jag är så förbi av inre strider, att jag inte
rår med mig själv. Hur skulle jag stå ut med
att spela denna komedi för Helena år efter år?
Hon tror, att jag finner min sällhet i hennes
vänskap, att det är harmoni i min själ. Men
det är något oemotståndligt, som drar mig bort
ifrån henne, som gör, att jag inte uthärdar
hennes närhet. Och aldrig skall jag våga säga
henne sanningen. Det vore mord av grymmaste
otacksamhet. — Jag känner en förtvivlad trötthet.
FRÖKEN SANDBERG:
Du borde stanna hemma. Du är sjuk. (Kännner
på hennes händer) Iskalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
