Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
IRENE:
Det känns bara så, för du är så het.
FRÖKEN SANDBERG:
Men å andra sidan, kanske luften friskar
upp dig.
IRENE:
Jag grips av en outsäglig sorg och ångest,
när jag tänker på, hur mycket hon håller av mig,
vad hon gjort för mig och vad jag ville vara för
henne. Jag skulle vilja älska och tjena henne
till livets slut. Jag ville, att hon vore mitt allt.
Men tanken, att jag är instängd i det lilla
rummet för hennes känslor, kväver mig. Hon har
rätt till hela min själs tacksamhet, men min
själ flyr henne. Vilken gräslig dubbelhet. Det
är förfärligt.
FRÖKEN SANDBERG:
Beror det inte på, att du på senare tid fått
en längtan åt annat håll? Du har börjat att
drömma om en lycka av annat slag än den du
känt hos Helena?
IRENE:
Jag är helt annorlunda än hon tror mig vara.
Hennes "renhet" och hennes "oskuld" — det
är så tomt för mig, det är som bara luft. Jag
dras till glöd och berusning, till manlig kärlek,
till allt det där som hon föraktar. Jag är så
ovärdig hennes tillit och sympati, att jag blygs
till döds. — Jag trodde, att jag skulle kunna
tvinga mig till helhet och trohet, men min kraft
har försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
