Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökades avståndet mellan dem och blev större och
större. Han sprang omkring under stor upphetsning
och gjorde korta, nervösa skutt, än mot den ena och
än mot den andra, utan att kunna besluta sig, ty han
visste inte själv vad han ville, han önskade två saker
på en gång, men kunde icke träffa sitt val, allt under
det han gnydde och gnällde kort och började till sist
att stöna högt.
Så satte han sig plötsligt på bakbenen och stack
nosen i vädret, under det munnen öppnade och slöt
sig med små ryck, och gapet för varje gång blev allt
* vidare och vidare. Dessa ryck var i full harmoni med
de ständigt återkommande ryckningarna i strupen,
varje ryckning starkare och mera intensiv är den
föregående. Och i samklang med dessa krampryckningar
började struphuvudet att vibrera, först utan ljud,
endast ledsagat av den utströmmande luften från
lungorna, sedan med en låg, djup ton, den lägsta som
människoörat förmår uppfatta. Detta var endast
förberedande nerv- och muskelövningar, som föregick
det egentliga tjutet. Men just i det ögonblick, som
tjutet skulle bryta fram ur strupen, slöts det vidöppna
gapet, de nervösa ryckningarna upphörde, och Varg
såg länge och ihållande efter den bortgående gestalten.
Plötsligt vände han på huvudet och såg på Walt över
axeln med samma enträgna blick. Men den bön, som
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
