Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det såg ut, som om John Messner höll på att duka
under för den hopplösa självuppgivande stämningen,
som vilade öyer allt omkring honom. Kölden var på
väg att döva hans förstånd. Han strävade framåt med
nedböjt huvud, utan att lägga märke till något, gned
mekaniskt sin näsa och sina kinder och hamrade med
den styrande handen mot styrstången, varje gång han
kom till ett rakt stycke väg.
Men i gengäld lade hundarna märke till allting, och
plötsligt stannade de, vände på huvudet och såg sig
om efter sin herre, med ett vemodigt, frågande uttryck
i ögonen. Deras ögonbryn var vita av is, och detsamma
gällde om deras nosar, och alla såg de fallfärdiga och
ålderdomssvaga ut, dels på grund av kölden och dels
av utmattning.
Mannen skulle just till att driva dem framåt igen,
men så betänkte han sig och såg sig omkring efter att
med svårighet ha tvingat sig ur sitt drömmande
tillstånd. Hundarna hade stannat vid en vak — inte en
remna i isen, utan en vak gjord av människor,
mödosamt huggen upp med en yxa genom tre och en halv
fots is. En ny tjock skorpa av is angav, att den inte
hade varit använd på någon tid. Messner såg sig
omkring. Hundarna stod allaredan på språng, och
varenda vitgrå nos var vänd mot den snötäckta, halvt ut-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
