Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vite mannens sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrede mannen till att glömma att han är vred. Och så
är tobak värdefull. Indianen ger en stor lax för ett
tobaksblad, och han tuggar tobaken länge. Det är
tobakssaften som är så härlig. När den rinner ned
genom hans hals, så känner han sig behaglig invärtes.
Men den vite mannen! När hans mun är full av
tobakssaft, vad gör han då? Denna saft som är så mycket
värd, den spottar han ut i snön, och den går förlorad.
Tycker den vite mannen om tobak? Jag vet det inte.
Men om han tycker om tobak, varför spottar hän då
ut det som giver värde åt den och låter det gå förlorat
i snön? Det är en stor dårskap, och det visar att han
ingenting förstår. —
Han tystnade och drog ett tag på pipan, fann, att
den hade slocknat, och räckte den över till Zilla, som
satt och smålog hånfullt över den vite mannens
dårskap. Hånleendet försvann då hon knep läpparna
samman om munstycket. Ebbits höll tydligen på att
sjunka tillbaka i sin ålderdomsslöhet, utan att jag hade
fått höra historien, och jag frågade därför:
— Men hur var det med dina söner, Moklan och
Bidarshik? Hur gick det till, att du och din gamla
hustru måste sakna kött vid ert livs afton?
Han rätade mödosamt upp sig, som om han just
vaknat ur en djup sömn, och sade:
— Det är inte rätt att stjäla! När hunden tager
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
