Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vite mannens sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig två gånger är detsamma. Moklan är min son,
och därför är han en modig man ...
— Var inte min far en modig man? frågade Zilla.
— Din far var en modig man, instämde Ebbits med
utseendet av den som till varje pris vill bevara
husfreden. Moklan är din och min son, och därför är
han tapper. Kanhända är Moklan för tapper, därför
att din far var så tapper. Det är liksom när man
häller för mycket vatten i ett kärl, då rinner det över.
På samma sätt har Moklan blivit för tapper, och
tapperheten rann över.
De unga männen är mycket rädda för det dåliga
vattnet vid Cambell Fort. Men Moklan är inte rädd.
Han skrattar högt: "Ho, ho!" och ger sig ut i det
dåliga vattnet. Men där strömmarna löpa samman,
välter kanoten. En virvel griper Moklan i benen, och
han går runt och runt och ned och ned — och han
syns inte mer. —
— Oj! Oj! klagade Zilla. Listig och klok var han,
och min förstfödde.
— Jag är Moklans far, sade Ebbits, då han en
stund tåligt hört på kvinnans larmande klagan. Jag
sätter mig i kanoten och far ned till Cambell Fort för
att utkräva betalning.
— Betalning! föll jag honom i talet. Vilken
betalning?
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
