Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vite mannens sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den betalning, som Jones, den främste
handelsmannen, var skyldig mig. Sådan är lagen för folk,
som reser i främmande land.
Jag skakade på huvudet för att visa min
okunnighet, och Ebbits såg medlidsamt på mig, medan Zilla
lät höra sin vanliga föraktfulla fnysning.
— Ser du, o, vite man! sade han. I ditt läger finns
där en hund som biter. När hunden biter en man, så
ger du den mannen en gåva, därför att du är ledsen
för det och för att det är din hund. Du betalar. Är
det inte så? Och om ni i ditt land har dålig jakt eller
dåligt vatten, måste du också betala. Det är rättvist.
Det är lagen. Drog inte min fars bror över till
Ta-nanalandet och blev dödad av en björn? Och betalade
inte Tananastammen min far med många filtar och
fint pälsverk? Det var rättvist. Det var en dålig jakt,
och Tananafolket betalade för den dåliga jakten.
Därför drog jag, Ebbits, ned till Cambell Fort för
att kräva betalning. Jones, som är den främste
handelsmannen, såg på mig och skrattade. Han skrattade
mycket, och han ville inte betala. Jag gick till
medicinmannen, som ni kallar missionär. Och jag talade
länge med honom om det dåliga vattnet och om den
betalning som jag skulle ha. Och missionären han
talade om andra saker. Han talade om var Moklan
hade kommit hän, nu då han var död. Där var stora
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
