Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vite mannens sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställen i vit mans land, och han ser många underliga
saker, som går över mitt förstånd. Ty Ebhits är en
gammal man och har inte rest mycket omkring. Efter
två år, kommer Yamikan tillbaka till byn, och han
lever som en hövding och mycket vis man, tills han
dör.
Men innan han dör, så sitter han många gånger vid
min eld och talar om de underliga saker han har sett.
Och Bidarshik, som är min son, sitter vid elden och
lyssnar; och hans ögon blir stora, så stora, på grund
av alla de saker han hör. En kväll efter det Yàmikan
har gått hem, reser sig Bidarshik i hela sin längd,
och han slår sig för bröstet och säger: "När jag blir
en vuxen man, så ska jag resa långt bort, ja, ända
till det landet, där ingen snö finns, och jag vill se
det med mina egna ögon." —
— Alltid reste Bidarshik långt bort, föll Zilla
honom i talet, och det låg stolthet i hennes stämma.
— Det är sant, instämde Ebbits allvarligt. Och
alltid vände han tillbaka för att sitta vid elden och
hungra efter andra okända trakter långt borta.
— Och alltid kom han ihåg den salta sjön; som är
lika stor som himlen, och landet i solen, där ingen
snö finns, tillade Zilla.
— Och alltid sa han: "När jag har nått min fulla
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
