Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptagen var han med den olycka, som de små runda
kulorna hade förorsakat i hans inre.
•— Ja, i hans inre, föll Bim honom i talet. Ty han
klöste sig själv och sprang omkring på isen, som en
hundvalp, som vill leka — men av det sätt, varpå den
brummade och tjöt var det ganska tydligt, att det inte
var lek utan smärta. Jag har aldrig sett en sådan syn.
— Nej, ingen har nånsin sett en sådan syn!
fortsatte Bawn. Och dessutom var det en sådan stor björn!
— Trolldom, sade Ugh-Gluk.
— Jag vet inte, svarade Bawn. Jag berättar endast
vad jag har sett med mina egna ögon. Efter en stund
blev björnen svag och trött, för han var mycket tung
och hade tumlat omkring med stor våldsamhet och han
vandrade utefter strandisen, och huvudet rörde sig
långsamt från ena sidan till den andra, och åter och åter
satte han sig ned för att gnälla och tjuta. Och Keesh
följde efter björnen, och vi följde efter Keesh, och den
dagen och ännu tre dagar följde vi efter honom.
Björnen blev allt svagare, och oupphörligt jämrade han sig
av smärta.
— Det var trolldom! utbrast Ugh-Gluk. I sanning,
det var trolldom!
— Det kan nog hända.
Så kom Bim honom till undsättning.
— Björnen fortsatte att gå, än åt ett håll och än
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
