Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Nelson i sitt yrke hela den vintern och hjälpte
till med att bygga upp staden Skaguay, denna stad,
som sköt upp som en svamp runt omkring alla de
människor, som rustade sig till att dra vidare.
Men han stod på tröskeln till det nya landet, och
hela vintern hörde han Alaska kalla på honom. Latuya
Bay ropade värst, och sommaren 1898 befann han och
hans hustru sig i labyrinten utanför den brutna
kustlinjen, där de arbetade sig fram i sjuttio fot långa
Siwashkanoter. Med dem var några indianer och tre
vita män. Indianerna satte dem och deras förråd i
land vid en enslig vik, hundra miles, ungefär, bortom
Latuya Bay, och återvände till Skaguay, men de tre
männen stannade kvar, ty de hade andel i företaget.
Var och en hade bidragit lika mycket till utrustningen,
och förtjänsterna skulle delas lika. Och eftersom Edith
Nelson åtog sig att laga mat till de andra, skulle hon
ha lika stor andel av utbytet som männen.
Först högg de granar och byggde sig en stuga med
tre rum. Det var Edith Nelsons arbete att hålla denna
stuga i ordning. Männens arbete var att leta efter
guld, vilket de också gjorde, och att finna guld, vilket
de också gjorde. Det var ingalunda något
överraskande guldfynd, och även med hårt arbete kunde de
endast utvinna mellan femton och tjugo dollars om
dagen. Den korta Alaskasommaren varade det året längre
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
