Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
metall. Hon skrek högt, och hennes ögon sökte sig i
samma ögonblick tillbaka till bordet. Tallriken hade
fallit ned. Hans suckade som om han vaknat ur en
dröm. Det klirrande ljudet från tallriken hade väckt
dem till medvetande om att de skulle leva i en ny
värld. Stugan var en bild i smått av den nya världen,
där de för framtiden skulle leva och färdas. Den
gamla stugan hade försvunnit för alltid. Livets
horisont var alldeles ny och främmande för dem. Det
oväntade hade med hela sin trolldomsmakt strukit över
tingens yta, hade förändrat perspektivet, omkastat
värdena och rört det verkliga och overkliga samman i
hopplös förvirring.
— Min Gud, Hans! var det första Edith sade.
Han svarade inte, men stirrade skräckslagen på
henne. Så såg han sig långsamt om i rummet och
uppfattade för första gången alla enskildheterna. Sedan
satte han på sig sin mössa och gick bort mot dörren.
— Vart går du? frågade Edith, utom sig av ångest.
Han lade handen på dörrhandtaget och vände sig
till hälften mot henne då han svarade:
— Ut för att gräva gravar.
— Hans, du får inte lämna mig ensam med ...
hon såg ut över rummet ... med det här.
— Ja, men gravarna måste ju grävas! sade han.
— Du vet ju inte en gång hur många som behövs,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
