Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orätt blev icke till rätt, hävdade hon, och det fanns
endast ett sätt att straffa Dennrns på, och det var på
de lagliga sättet, som var föreskrivet av samhället.
Till sist gav Hans efter.
— Ja, ja, sade han. Som du vill. Men i morgon
eller övermorgon, så dödar han säkerligen både dig och
mig.
Hon skakade på huvudet och sträckte ut handen
efter bössan. Han skulle just räcka henne den, men
betänkte sig.
— Låt mig hellre skjuta honom! bad han.
Hon skakade åter på huvudet, och han skulle just
till att ge henne geväret, då dörren gick upp, och en
indian trädde in, utan att knacka och följd av en
häftig vindstöt och fykande snö. De vände sig emot
honom, Hans fortfarande med geväret i handen. Den
nykomne hade strax klart för sig, vad som hade skett,
men han rörde inte en min. Han lät blicken hastigt
glida över de döda och den sårade, men det fanns
ingen överraskning att läsa i hans ansikte, knappast
nyfikenhet. Harkey låg rakt framför fötterna på
honom, men han tog ingen notis om honom. Det var söm
om liket inte alls existerade för honom.
— Mycket vind! ljöd indianens hälsning. Allt väl?
Mycket väl?
Hans, som fortfarande stod och höll bössan, hade
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
