Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönfalla om att få dö, tiggde henne att döda honom,
att bedja Hans förflytta honom ur hans elände, så att
han åtminstone kunde få vila ordentligt.
Situationen höll på att bli fullkomligt omöjlig.
Ediths nervositet tilltog ständigt, och hon visste, att
hon vilket ögonblick som helst kunde bryta alldeles
samman. Hon kunde inte en gång få den nödvändiga
vilan, ty hon förföljdes alltid av ångest för att Hans
skulle ge efter för sitt vanvett och döda Dennin medan
hon sov. Fastän de nu redan kommit till januari
månad, skulle det gå månader, innan det fanns minsta
utsikt till att ett handelsfartyg kunde lägga till i viken.
De hade inte heller räknat med att de skulle komma till
att övervintra i stugan, och deras proviant höll på
att ta slut, och Hans kunde inte hjälpa upp förråden
genom att gå på jakt. De var fastlänkade vid stugan
av tvånget att bevaka sin fånge.
Något måste göras, och Edith förstod det. Hon
tvang sig till att överväga frågan på nytt. Hon kunde
inte frigöra sig från den känslan för lag och rätt, som
var typisk för hennes ras, som låg henne i blodet och
som hon var uppfostrad i. Hon visste, att vad hon än
beslöt sig för, måste hon göra det i överensstämmelse
med lagen, och under de långa timmarna, när hon satt
och vakade med bössan över knäna, medan mördaren
kastade sig fram och tillbaka på britsen utan att finna
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
