Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Det är en stor dag i dag för Michael Dennin,
och han är glad som en lärka.
Han började att vissla, men den muntra melodin
blev snart sorglig, och till sist upphörde den alldeles.
— Jag skulle önskat, att här vore en präst, sade
han tankfullt, men så tillade han hastigt: — Nå,
Michael Dennin är alltför gammal i tjänsten för att
gråta över de behagliga saker, han måste avstå ifrån,
när han beger sig på vandring.
Han var så ovan att gå, att han åter höll på att falla,
då dörren öppnades och han kom ut i den friska luften.
Edith och Hans gick på var sin sida om honom och
stödde honom, medan han sade den ena roligheten
efter den andra för att hålla modet uppe hos dem,
och endast en gång avbröt han sig för att berätta för
dem, hur de skulle bära sig åt för att skicka hans
andel av guldet hem till häris mor i Irland.
De arbetade sig uppför en liten kulle och nådde snart
en öppen plats mellan träden. Här var uppställd en
tunna i snön, och omkring den stod i en högtidlig krets
Negook och Hadikwan och alla Siwashindianema, ned
till dibarnen och hundarna, och alla hade de kommit
för att se hur den vite mannen skipade lag. Tätt
bredvid fanns en öppen grav, som Hans hade bränt ned i
den frusna jorden.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
