Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lägga repet tillrätta om hans hals. Sedan reste han
sig och Hans sträckte repet om grenen ovanför honom.
— Michael Dennin, har du något att säga? frågade
Edith högt och tydligt, men hur mycket hon än
ansträngde sig, skälvde hennes stämma likväl en liten
smula.
Dennin skrapade med fötterna på tunnan, såg
ge-herad ned på henne, som en man, vilken skall hålla sitt
jungfrutal och harklade sig.
— Jag är glad att det över! sade han. Ni har
behandlat mig som en kristen människa, och jag tackar
er hjärtligt för er godhet.
— Då må Gud mottaga dig som en botfärdig
syndare, sade Edith.
— Ja, svarade han, och han upprepade med sin
djupa stämma de knappt hörbara ord hon hade
uttalat: — Må Gud mottaga mig som en botfärdig
syndare!
— Farväl, Michael, ropade hon, och hennes röst lät
alldeles förtvivlad.
Hon kastade sig med hela sin tyngd mot tunnan,
men den ville inte vältas.
— Hans, skynda dig! Hjälp mig! ropade hon med
svag röst.
Hon kunde känna, hur hennes sista krafter höll på
att försvinna, och tunnan ville inte lyda henne. Hans
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>