Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På morgonen kommer jag till Linderman. Jag har
rest hela natten och är mycket trött. Jag lagar frukost,
jag äter, och så sover jag på stranden i tre timmar.
Jag vaknar upp, klockan är tio. Snön faller. Det är
vind, mycket vind, en frisk, kall vind. Där är också
en kvinna, som sitter i snön vid sidan av mig. Hon
är en vit kvinna, hon är ung, mycket vacker, kanske
är hon tjugo år gammal, kanske tjugofem. Hon ser
på mig. Jag ser på henne. Hon är mycket trött. Hon
är ingen danskvinna. Det ser jag strax. Hon är en
god kvinna, och hon är mycket trött.
"Du är Sitka Charley!" säger hon. Jag reser mig
snabbt och rullar filtarna tillsamman, så att där inte
ska komma snö i dem. "Jag ska till Dawson," säger
hon. Jag vill segla med dig i din kanot ... hur
mycket?"
Jag vill inte ha någon i min kanot. Jag inte tycka
om att säga nej. Därför säger jag: "Ettusen dollars.’’
Jag säger det bara på skämt, så att kvinnan inte kan
komma med mig — mycket bättre än att säga nej.
Hon ser mycket skarpt på mig, och så säger hon: "När
seglar du?" Jag säger: "med detsamma." Så säger
hon: "Det är bra." — Hon vill ge mig ettusen dollars.
Vad kan jag säga? Jag vill inte ha kvinnan med,
och dock har jag givit mitt ord, att hon kan komma
med för tusen dollars. Jag är mycket förvånad. Kan-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
