Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan storm, men kvinnan är mycket trött och faller
i sömn.
Den kvällen reser vi tältet vid Windy Arm. Kvinnan
sitter vid elden och äter kvällsmat. Jag ser på henne.
Hön är vacker. Hon kammar sitt hår. Det är mycket
hår, och det är brunt; emellanåt lyser det liksom guld
i skenet från elden, när hon vänder på huvudet — så
här — och det glimmar liksom guldflammor. Ögonen
är stora och bruna, ibland varma som ett ljus bakom
en gardin, ibland mycket hårda och klara som isbitar,
när solen lyser på dem. När hon småler — ja, hur
ska jag kunna förklara det? — när hon småler, vet
jag, att vit man får lust att kyssa henne — ja, precis
— när hon småler. Hon har aldrig utfört hårt arbete.
Hennes händer är mjuka, liksom ett litet barns händer.
Hon är mjuk överallt, liksom ett litet barn. Hon är
inte tunn, utan rund som barn, hennes armar, hennes
ben, hennes muskler är mjuka och runda liksom små
barns. Hon är smal om livet, och när hon står eller
när hon går eller rör sitt huvud eller sina armar, så
är det — jag vet inte ordet — men det är vackert att
se på ... Jag kan kanske förklara det med, att
hon har samma linjer som en god kanot, ja, som en
god kanot, och när hon rör sig, så är det samma
rörelser som hos en god kanot, som glider genom
stilla vatten eller hoppar på böljorna, när de rusar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
