Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se på. Det ser ut som ett vredgat ansikte, som
ansiktet på en man, när han har lust att slå ihjäl en
annan man.
Sista dagen till Dawson var mycket svår. Isskorpor
på alla strömvirvlarna, grötis ute i strömmen. Jag
kan inte använda åran. Kanoten fryser till is. Jag
kan inte komma in till stranden. Där är stor fara.
Hela tiden gå vi nedåt Yukon med isen. Den natten
är där mycket buller från isen. Sedan stannar isen,
kanoten stannar, allting stannar. "Låt oss gå in till
land," säger kvinnan. Jag säger: "Nej, hellre vänta."
Sedan börjar allt att gå nedåt strömmen igen. Det är
mycket snö. Jag kan inte se. Klockan elva på kvällen
— allting stannar. Kanoten blir krossad som ett
äggskal, men den ligger ovanpå isen och kan inte sjunka.
Jag hör hundarna tjuta. Vi väntar. Vi sover. Så blir ■•
det morron, det snöar inte längre. Floden har frusit
till, och där är Dawson. Kanoten krossad och stoppad
mitt framför Dawson. Sitka Charley har kommit in
med tvåtusen brev på allra sista öppna vatten.
Kvinnan hyr en stuga på höjden, och under en vecka
ser jag henne inte. En dag kommer hon till mig.
"Charley," säger hon, "vad säger du om att arbeta för
mig? Du ska köra mina hundar, göra allt arbete i
tältet och resa med mig." Jag säger, att jag tjänar
för många pengar med att köra med breven. Hon
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
