Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat ut mig. Jag är mager som en utsvulten katt, och
jag är glad åt min bädd om kvällarna, och på
morronen är jag mycket trött. Och likväl drar vi vidare
genom mörkret, innan dagen bryter fram, och vi går
fortfarande när kvällens mörker faller på. Åh, dessa
två vargungar! Om jag är mager som en utsvulten katt,
så är de lika magra som kattor, som aldrig har fått
något att äta och dött av svält. Deras ögon ligger
långt inne i huvudet, ibland lysa de som i feber, och
ibland är de matta och dunkla som döda mänskors
ögon. Deras kinder är håliga som bergshålor och
svarta och hudlösa .av många förfrysningar. Ibland
är det kvinnan som om morronen säger: "Jag kan inte
stiga upp. Jag kan inte röra mig. Låt mig få dö!"
Och då är det mannen som står vid sidan av henne
och säger: "Kom, vi ska vidare." Och de går vidare.
Men ibland är det mannen, som inte kan stiga upp,
och kvinnan som säger: "Kom, vi ska vidare." Och
det är det enda, som de alltid fortsätter att göra, att
gå vidare. Alltid går de vidare.
Ibland vid handelsstationerna, får mannen och
kvinnan brev. Jag vet inte vad där står i breven. Men
det är ett spår de följer, och breven de får är spåret.
En gång ger en indian dem ett brev. Jag talar i
enrum med honom. Han säger, att det är en man med
ett öga, som gett honom brevet, en man, som färdas
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
