Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fege Negore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskad och ledsen hon blev över att Ivan inte var död,
men hon fortsatte likväl:
— Om dagen såg jag, att du var en kruka: om
natten då alla männen kämpade, även de pojkar, som
ännu inte var jägare, såg jag dig inte, och jag
förstod, att du i dubbel måtto var en kruka.
— Är du färdig? Alldeles färdig? frågade Negore.
Hon nickade och kastade en snabb sidoblick på
honom, som om hon blev överraskad över att han hade
något att säga.
— Vet då, att Negore inte är feg! sade han, och
han talade mycket lugnt och dämpat. Vet, att då jag var
pojke, reste jag ensam ned till det ställe, där Yukon
dränker sig i det Stora Dimmiga Havet. Ända till
Pastolik färdades jag och ännu längre mot norr, längs
havets rand. Detta gjorde jag då jag var pojke, och
jag var inte feg. Inte hellre var jag feg då jag som
ung man reste ensam uppåt Yukon, längre än någon
mänska nånsin har varit, så långt, att jag kom till ett
annat folk, med vita ansikten, som lever i ett stort
fort och talar på ett annat sätt än ryssarna talar. Jag
dödade också den stora björnen i Tananalandet, där
ingen av mitt folk nånsin har varit. Och jag har kämpat
med Nuklukyeterna och Kaltagerna och Stickerna på
främmande områden — ja, jag, och alldeles ensam.
Dessa bedrifter, som ingen vet om, vittnar jag själv
Kärlek till livet —15 <V>j-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
