Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fege Negore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt och blev mindre och mindre, och när de nådde
toppen och viftade med hattarna som tecken på att allt
var i sin ordning, såg de ut som svarta prickar mot
himlen.
Bössorna, som hade varit riktade mot Negores bröst,
sänktes, och Ivan gav sitt folk order att gå framåt. En
timme marscherade han, tyst och försjunken i tankar,
som om han inte visste vad han skulle tro, och sade
sedan genom Karduk tillJMegore:
— Hur kunde du veta, att vägen var fri, när du
endast såg ett ögonblick på den?
Negore tänkte på de små fåglar han sett sitta runt
omkring på klipporna och buskarna, och han log —
det var så enkelt; men han ryckte på axlarna och
svarade inte. Ty han tänkte på ett annat pass uppe
bland bergen, till vilket de snart skulle komma, och
där de små fåglarna skulle vara försvunna. Och han
var glad över att Karduk kom från det Stora Dimmiga
Havet, där det inte finns några träd eller buskar och
där männen måste lära att finna sig till rätta på
vattnet i stället för på land och i skogarna.
Tre timmar senare, då solen stod högt över deras
huvud, kommo de till en ny väg över bergen, och
Karduk sade:
— Använd nu dina ögon, främmande broder, och
se riktigt noga efter, om vägen är fri, ty denna gång
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
