Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga strupe . . . Ni skulle höra Patrik guldsmeds
dotter sjunga den . . .»
»Patrik guldsmed», afbröt härtigen den gamle,
men stannade plötsligt, liksom letande i minnet
. . . »Hans dotter säg jag, när jag sist var
här, för tre är sedan . . .»
»Enda barnet», ifylde gubben.
»Hon var vid pass sexton år, vill jag minnas,
och hette . . .»
»Elin . . .»
»Ja, så var det. Jag mins det nu. Ett tätt
vackert barn.»
»Nu har hon växt upp till den fagraste tärna
man någonsin sett. Vida går talet om ’Karlstads
ros’».
»Min stads ros!» utbrast härtigen. »Henne
måste jag se!»
Nu började klockorna ringa »andra gången».
Härtigen skickade bud till prästen, att denne icke
behöfde predika för dagen, emedan han var i
staden och medhade en främling, som skulle göra
det.
När »prästklockan» ringde, trädde härtigen
in i kyrkan.
»Härtigen!» hviskades det öfver alt i bänkarne.
Hela menigheten reste sig vördnadsfullt,
under det härtigen, nickande åt alla häll, gick
fram till en bänk i koret, där han hade hela församlingen
framför sig, och tog plats.
»Vår Gud är oss en väldig borg» brusade
nu genom kyrkan. Härtigen deltog med ljudlig
stämma i sängen.
Kyrkan liksom darrade i sina grundvalar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
