Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej häller att undra på, då jag talar så här i gåtor.
Det är emellertid en lustig historia, jag åsyftar.
— Jag var en gäng, under det jag var
sysselsatt med bärgsverkets ordnande i Persbärgstrakten,
hos Mats och låg där öfver natten. På
morgonen skulle Mats’ hustru borsta mina kläder,
som hängde på en stol. Benkläderna hängde
naturligtvis öfverst, och i dem hörde hon ett
besynnerligt ljud, som hon trodde komma frän
en råtta, hvilken skulle ha smugit sig in i fickan.
Men hon var icke bangen, utan tog ett vedträ
och dängde till benkläderna, sä att hon krossade
den förmenta råttan, som befans vara — mitt
byxsächs-ur!»
En skallande skrattsalva ljöd genom salen,
och härtigen lät Elin slå i öl ät sig, under det
han leende säg upp i den fagra flickans ansigte.
Hon skrattade så, att hon knapt kunde hålla i
stänkan, ur hvilken hon nigande fylde öi i stopet åt
härtigen.
»På tal om Persbärgstrakten vill jag», sade
Mats, »i gengäld förtälja en för mig helt nyligen
berättad historia om, huru Persbärgs grufvor blifvit
upptäckta.»
»Bra», sade härtigen, »berätta!»
»I konung Magnus Erikssons tid — för mycket
öfver hundra år sedan» ~ återtog Mats,
»var det en man vid namn Peder Plolmfasteson,
som för något begånget brott måste fly. Han
kom så uppåt norra Värmland, där han slog sig
ned pä en holme i Östersjön, och där bodde han
i många är. En gång hade han under
sina irrfärder i skogarne lagt sig att sofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
