Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tag i ena åran, och med tillhjälp dtraf kommit
i land.
»Hvad jag är glad däråt»! utropade Elin.
»Är ni verkligen det», sade Andreas, i det
han forskande säg i hennes ansigte.
Hon nickade gladt.
»Hvar är er far»? återtog Andreas.
»Jag vet icke. Han kommer nog snart. Behöfver
ni träffa honom strax?»
»Å nej, det är icke så brädtom. Jag kommer
för att taga afsked.»
»Afsked! Skall ni «lä resa?»
»Ja. Se här.» Han visade henne härtigens
bref.
»Därvid fäster ni väl intet afseende, efter
det som passerat nu-», sade hon, sed,2n hon genomläst
brefvet. »Naturligtvis har nu härtigens orättvisa
vrede flytt.»
Elin tystnade och blef mycket allvarsam.
Hon såg med sina vackra ögon på Andreas. I
den blicken låg ett hjärtas bekännelse.
Andreas förstod den. Ögonblickligen lade
han armen kring Elins lif.
»Elin, du älskar mig ?» utbrast han.
Hon ägde intet ord till svar, men smög sitt
hufvud tätt intill hans bröst. Andreas kysste
henne.
»Vet du Andreas», sade hon om en stund
och såg med glädjedrucket öga upp mot honom,
»pä tvä dagar har jag mognat till qvinna — och
därmed var kärleken till dig för alltid grundlagd i
min själ. När Lars, den redlige gubben, berättade
alt sammans för mig — att du drunknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
