Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkvärdsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ad kyrkvärdsfar själf då? Jo, han var så där
en femti års karl med en litet slug blick, sora bönder
ofta ha, en gråsprängd krans af skägg omkring det
slätrakade ansiktet och några långa hårtestar
uppkammade från ena sidan och lagda öfver den kala
hjässan.
Om söndagarne var han dock helt föryngrad och
bar det vackraste bruna hår öfver hela hufvudet med
en stor buckla vid hvardera örat. Jag frågade en
en gång min mor, huru detta kunde komma till,
och hon sade att han hade — löshår. Löshår, en
karl? Vid ett tillfälle bad jag då kyrkvärdsfar
att få se detta konstiga löshår och han tog skrattande
upp hela märkvärdigheten ur en låda och höll på
att skrämma slag på mig, men då han satte eländet
på hufvudet så kände jag igen hans söndagshår.
Kyrkvärd var han ej, men hade en gång varit
i frågasatt till ämbetet. Och för att lära sig "gå
med håfven" i kyrkan, hvilket alltid ålåg
kyrkvärdarne och hvartill fordrades en viss vana, tog han
lektioner hemma i ladugården. I ändan på en stör
band han ett gumshorn och gick så för hvarf bland
de förvånade kossorna och räckte in sin "håf" i
hvarje bås och fick nog på detta sätt in handlaget,
men önskade sedan ej komma i åtanka.
Han talade ibland om att de i hans ungdom en
gång fick till socknen en ung och hetsig präst, som
vid ett tillfälle kastade en efterhängsen
forsamlings-bo utför trappan. Kyrkvärdsfar hade kort därefter
ett ärende till prästen och stoppade för säkerhets
skull några duktiga stenar i fickan.
"Hvad skulle farbror med dem?" frågade vår
mor, då han berättade paschasan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
