Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkvärdsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
"Ja, inte vet jag, men jag tyckte det kändes
tryggare", mente kyrkvärdsfar. "Men prästen var så
slät så", tillade han, "han bjöd på kål."
"På kål?"
"Ja, och det kål som var fet ändå. Kanske såg
han att jag hade sten i fickan", trodde kyrkvärdsfar.
Han var knepig nog, gubben, i mångt och
mycket. ISTu fanns i socknen en skollärare, som var
mäkta lärd och som därför gifvit ut en räknebok.
Men pass på, satte inte kyrkvärdsfar honom på
kne-ken i räkna? Jo men, gjorde han så!
Om han själf spekulerat ut dem eller om någon
lärt honom, det talade han aldrig om och inte heller
lärde han ut konsten, men han kunde flera räknetal,
som tycktes helt lätta vid första påseendet, men
som icke desto mindre voro hårda nötter att bita på.
"Nej, det går inte!" sade skolmästarn vid sådana
tillfällen litet röd i synen, kastade griffeln på taflan
och såg stint på kyrkvärdsfar, som satt och
småskrattade.
"Går det inte?" sade gubben, tog taflan, som
tillhörde sonen Johan, och räknade i en handvändning
ut talet. "Visst går det!"
Och han lämnade taflan tillbaka till skolmästaren.
"Ska’ vi försöka med ett annat?" frågade han
med en skälmsk glimt i ögat. Han visste nog att
ingen gick i land därmed.
Nej, det ville inte skolmästaren. Och så drog
gubben till med sina gåtor, men det var lika när,
skolmästaren kom ur askan i elden. Han hade aldrig
trott att han var så dum. Och kyrkvärdsfar skrattade.
För resten, det var inte bara skolmästaren som han
sålunda stukade. Ånej, själfva kaplan måste ge tappt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
