- Project Runeberg -  Kärnfolk : sex berättelser från Dalom /
26

(1897) [MARC] Author: Ernst Westerberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

bort henne eller rättare hennes dotter, som nu
kommer fram och niger.

Det var en rar tös, Karin, och ute i världen
hade hon varit en smula och lärt sig folkvett, både
i prostgården och hos patron hade hon tjänt. Nu
var hon emellertid hemma hos mor för att hjälpa
till och sköta hushållet samt karda, spinna och väfva
och passa på gubben Säfve. Och både hans och
mors ögonsten var hon och ännu en till hade ett
godt öga till henne, Johan, som tjänat dräng i
Kyrkbyn och därunder blifvit bekant med flickan.

Mor tyckte inte mycket om den historien och
var riktigt glad, då de flyttade från Lugnet till
Burberget, ty det låg i alla fall ‡ mil längre bort. Men
hon tog ej i betraktande att Johans far hade sitt
hemman J timmes väg från Burberget och att Johan
viel nästa fardag lämnade sin tjänst i Kyrkbyn och
flyttade hem till far. Det visste emellertid Karin
alltför väl, men tror någon hon talade om det för
mor? Ånej!

"Jag begriper inte hvad den där Johan kommer
ifrån", sade Burbergsmor en dag, då hon ånyo sett
den unge mannen, "det är ju hela långa vägen från
Kyrkbyn och hit och jag har sett honom flera gånger
i denna vecka. Han springer väl aldrig efter dig
heller, barn?"

"Så ni talar, mor", tyckte dottern smått förlägen,
men ansåg sig ej behöfva upplysa något närmare om
saken.

Men Burbergsmor fick veta sanningen ändå.
Nästa gång hon fick se Johan, och det töfvade då
inte så länge, nickade hon litet stelt svar till hans
hälsning, men vinkade ändå åt honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:29:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karnfolk/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free