Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
såg ibland på sin mor med kärleksfullt förebrående
ögon. Och så blef hon ju äldre, flickan nämligen,
och det vore väl en evinnerlig skam om hon skulle
få gå ogift i all sin tid. en sådan präktig tös. Nej,
då må hon väl i Guds namn ta sin Johan, som när allt
kom omkring i alla fall var en duktig karl och som
under hela tiden visat sig vara både trogen och
minnesgod. Han hade ju sändt gåfvor ända från
Amerika till både henne och dottern och hade
således ej glömt bort den senare. Det vore kanske
bäst att han då finge komma hem. Tänk, hvad de skulle
bli glada ungdomarne!
Dessa tankar växte så småningom in i
Burbergs-mors själ och hon smålog redan för sig själf åt
dotterns glädje och öfverraskning, då hon skulle komma
och förkunna henne sina nya planer. Men så kom
dunderslaget och tycktes vilja korsa alla hennes
beräkningar äfven åt det hållet.
Hon hade en dag besökt Backa och "dasens*
hem, ty hon hade sport att de nyligen fått bref. Och
mycket riktigt, brefvet fanns, och meddelade bland
en hel del annat att Johan troddes ha satt lifvet till
vid en af de sedvanliga järnvägsolyckorna där i
landet. Men något vidare visste icke kamraten, enär
de båda numera ej arbetade tillsammans.
Det var som sagdt ett dunderslag för morän
och hon kom hem som en brottsling. Hvad skulle
månne Karin säga om detta? Skulle hon kräfva
henne för Johans blod? Var det inte kanske hennes
fel, hennes olycksaliga högmod, som drifvit ynglingen
hundratals mil bort i främmande land från fosterbygd,
hem och vänner?
Gumman visste sig rakt ingen råd och kom pu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
