Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
stande upp till sin gamle krigsknekt, som satt i
soffhörnet och såg ut öfver den glittrande Gåsån,
hvilken just nyligen afkastat istäcket för året.
"Kära farbror1’, började hon, "nu är det allt
för galet! Johan är ju död säges det, och Gud
trösta mig!"
"Så för fan!" utropade gubben och glömde suga
sin pipa. "Stackars flicka!" tillade han.
Burbergsmor började nu berätta allt hvad hon
visste om saken och till hennes stora förskräckelse
slog gubben till ett gapskratt. Var karlen galen!
"Osanning, mor, osanning, förbanna mig är det
inte det!" sade han och slog sig på knäet. "Var
inte ’dasen’ själf med på tåget, så lefver Johan.
För tunnor tusan, de ljuga därborta som hästar
trafva! Tro dem ej, för fan, tro dem ej, de rackarne!"
Summan af samtalet blef emellertid att gumman
försiktigt skulle tala vid Karin om ryktet, ty som
ett sådant finge man väl ta det till en början, och
därjämte anmoda henne att skrifva till Johan under
den gamla adressen och bedja honom då i Guds namn
komma hem, så finge man vidare talas vid.
Karin åhörde helt tyst sin mors berättelse och
sade inte många ord sedan heller. Hvad nyttade
det till att hon skref och bad honom komma hem
nu, om han vore död! Och hvad nyttade det väl
till att mor hennes ej längre lade hinder i deras väg!
Det var så dags nu att säga "ja"!
Hon kom på kvällen upp till den gamle och
samtalet med honom piggade förunderligt upp henne.
Johan lefde bestämt och hon skulle skrifva till honom
i morgon dag, ja, i kväll!
"För tunnor tusan, min pulla, häng inte läpp!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
