Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
snål och småkinkig, och att skolmästarmadamen
jämrade sig högt öfver knappa mjölkmått och att alla
i orten beklagade att hon, gammelmor, blifvit satt
af sätet; visst var väl det en tröst, men hvad mer?
Hennes röst var förstummad, hennes spira bruten.
Men skulle det så förblifva?
Hon ville än en gång samla sin kraft, hon ville
förgöra den rosiga ungmor, kufva henne, rycka makten
af henne, hämnas sin skymf och sitt nederlag.
Åh, Pers mor, du blir elak på gamla dar!
Men, Gud bevars, hon ville henne inte illa, intet
kroppsligt ondt, men hon vill, hon vill, ja, hon vet
egentligen inte hvad hon vill, men hon börjar hata,
åh, hata henne, denna unga, vackra kvinna, som nu
styr och ställer i hennes ställe på gården!
Och gumman sitter där i sin ensamhet och rufvar
och grubblar och tänker, och hennes gamla präktiga,
goda hjärta blir ondt och styggt och fylles af dystra
och mörka tankar. Hon ber Gud bevara sig ifrån
dem, hon som aldrig gjort annat än rätt åt hvar
man så vidt hon det förmått och förstått, men så
får hon se ungmor på gården med bara armar och
rosiga kinder och då storma de åter in på henne,
de onda, mörka tankarna. Och tanken spinner sin
tråd, den ena till den andra, och hon väfver och
väfver, där hon sitter, en afsatt drottning, vid
fönstret i sitt rum med de förr så flitiga händerna i
skötet, och så blir väfven, nätet, färdigt. Nu vill
hon lägga ut det, hon vill, hon vill! Det må då gå
huru det kan, men sysslolös kan hon ej sitta och
ohämnad ej heller!
Och nätet lägges ut. Ve dig, ungmor, som retat
den gamla!
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
