- Project Runeberg -  Kärnfolk : sex berättelser från Dalom /
71

(1897) [MARC] Author: Ernst Westerberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

väl försöka känna sig för en smula, ingen visste ju,
hvad framtiden kunde bära i sitt sköte.

Anna började att särskildt observera Johan och
kom snart nog med sin skarpa blick under fund med
att han var kär i henne. Ah, hon såg det så väl!
Och det var ju alltid en tillfredsställelse att veta.
Gud bevars, hon ville inte karlen något, inte ett
skapande grand, och inte rådde hon för att han
förgapat sig i henne heller; men det kunde dock vara
roligt nog att se, huru han ämnade bära sig åt och
huru långt han vågade gå. Det var ju alltid en
omväxling i det dagliga enahanda.

Gumman höll trådarna i sin starka hand, ännu
starkare af den känsla som dref henne fram på den
inslagna olycksdigra stråten.

"Erik du", sade hon en dag, "jag ville inte göra
dig ledsen, det vet du ju, men jag borde väl ändå
bedja dig hålla ögonen på Johan."

Han nickade mörkt till hennes ord, men sade
intet. Länge hade han rufvat på sina dystra tankar
och i stället för att tala vid sin hustru och reda
upp trasslet, som smög sig om hjärtat och kylde
det, fördjupade han sig mer och mer i den
föreställningen, att de två, Anna och Johan, hade något sig
emellan, och att den senares flyttning till gården
kort före hennes bröllop varit aftalad på förhand.
Åh så skamligt, så nedrigt skamligt! Men han var
allt man att tukta dem, om han endast finge bevis!

De hade varit gifta något öfver ett år och en
liten rosig pilt sprattlade ibland i den unga kvinnans
knä. Yisst var hon glad öfver den lille, men hennes
dagar voro dock förunderligt tunga och ensliga och
glada samtal med den mörke Erik lifvade aldrig upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:29:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karnfolk/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free