Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Han bleknade ovillkorligen under hennes
brännande blick.
"Hur tycker ni jag skulle rå för det? Jag går i
den halfmörka skogen och skjuter och får träff, skjuter
än en gång och råkar olyckligtvis karlen, den
präktige Johan. En så bra arbetare lär jag allt få söka
efter!"
Han talade i lugn, obesvärad ton; dock låg däri
en skymt af ironi och liksom ett försök att påminna
sig den dödes egenskaper för att lugna oroliga
hjärte-yttringar.
Gumman fattade hans hand.
"Åh Erik, jag har gått här och ängslats och
tänkt fasliga tankar och du vet hvad jag har sagt
dig om den döde stackarn! Inte menade jag något
illa därmed! Åh, Gud hjälpe mig arma!"
Hon sjönk gråtande ner på en stol med händerna
för ansiktet.
"Gråt inte ni, mor! Inte kan hvarken ni eller
jag rå för att en olycka inträffar. Hvad ni pratat
0111 karlen har jag aldrig fäst mig vid."
Han gick och lämnade modern ensam med sin
sorg och sina tankar och hon kände, hon tyckte sig
känna, att han ej talat riktigt sant. O Gud, så
förfärligt! Hennes Erik, hennes enda barn! Och för
hennes skull 1 Hur skulle väl detta gå?
Och gamla Pers-mor snyftade af sorg, grämelse
och samvetskval. Hon hade sått ogräs och nu hade
det gått upp och burit frukt, och bitter, bitter
frukt!
På gården gick allt eljes sin gamla vanliga gång,
ehuru det märktes att något dock var på tok. Man
hviskade och talade sins emellan om husbondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
