Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som du själf en gång behöfver förlåtelse. Ack, eljes
kan jag ej dö i frid och får aldrig ro i min graf!"
"Kära mor", sade Anna snyftande af rörelse och
ångest och lade den gamlas hand mellan sina båda,
"visst förlåter jag er af hela mitt hjärta! Aldrig
hade ni gjort så, om ni vetat hur det skulle gått!"
"Gud välsigne dig, Anna! Jag visste väl jag, att
du inte ville förkrossa mig! Gå in till dig barn och
tag min innerliga tack med dig! Du har gjort mitt
hjärta lätt!"
De skildes åt, de två. Och på morgonen dagen
efter bådades Anna att gumman dött på natten,
äfven hon, stilla och fridfullt. Hon hade följt sin
son, och mycket talades i orten därom på sin tid.
* *
På den högt belägna kyrkogården invid den
förbiflytande älfven kan man än i dag bland andra
ståtliga grafvårdar se den gamle bergsmannens och hans
hustrus och sons, från hvilka försoningens gyllene
tecken glimmar i solen. De förtälja för åskådaren
att därunder hvila två sträfsamma, redliga och högt
aktade män och en gammal präktig husmor; men
om de båda senares sorgliga öden tälja de intet.
Gården såldes rubb och stubb och Anna lämnade
orten med sin son och bosatte sig i en stor stad,
långt fjärran från de nejder, där hennes barndom
och en del af hennes sorgfulla ungdom forrunnit.
Hennes vidare öden tillhöra ej denna enkla
skildring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
