- Project Runeberg -  Kärnfolk : sex berättelser från Dalom /
100

(1897) [MARC] Author: Ernst Westerberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

något vedervärdigt, fast man får medaljer förstås",
tillade han litet lättare, "ty där fick jag ändtligen
den ena. Nej, då kunde det vara något rarare att
höra om furstinnan, som blef kär i gubben, och nu
efter mer än 50 år kan jag ju gärna tala om historien."

"Farbror!" sade vår mor mildt förebrående och
hotade honom med fingret.

Gubben hoppade till i soffan och blef eldröd i
ansiktet.

"Tror du jag ljuger, flicka?" frågade han litet
häftigt. "Var hon inte furstinna så var hon
åtminstone grefvinna och där borta ha de sådana i marker
och de ha furstlig rang. För resten", fortfor han
litet lugnare, "en grefvinna kunde väl vara god nog
åt mig. Men, Gud bevars, är det ingen, som vill
höra på så tänker jag visst inte truga mig på folk!"

Litet smått förtretad steg gubben upp och ämnade
möjligen lämna sitt auditorium för den gången, men
al]a bådo vi så enträget att han skulle stanna kvar
och berätta mer och vår mor klappade om honom
och sade att han inte skulle bry sig om hennes
inkast, och så blef han då nyter igen och drog till
med sin markgrefvinna till vår stora förtjusning.

Om historien var lika sann, som de andra, vet
inte jag, men hvarför skulle inte en ståtlig svensk
krigare kunna göra intryck på en liten tysk
mark-grefvinnas hjärta? Jag bara frågar och lämnar nu
ordet åt gubben Säfve.

"Vi lågo just därnere i en liten stadshåla, fan
vete hvad alla deras småstäder heter, och mådde
ganska godt och stilla och fridfullt var det, för
tillfället förstås, ty det töfvade inte länge förrän ovädret
bröt löst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:29:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karnfolk/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free