Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Nåå, vi gingo där och knallade med vaktgöring
och litet smått och godt i ensamheten, då en dag
en ståtlig vagn med kusk och betjänt i livré stannade
utanför vår högvakt. Jag förde händelsevis befälet
där och skyndade förstås ut för att höra, hvad som
stod på. En dyrbart klädd och mycket vacker dam
steg ur och bad att få tala vid kommendanten.
Kommendanten? tänkte jag. Åh, hon menar
naturligtvis vår öfverste!
Jag krusade och gjorde mig till på bästa sätt,
ty vackra kvinnor ha alltid varit min förtjusning —
gubben slog sig härvid skrattande på knäet och plirade
med ögonen — och åsynen af denna gjorde mig helt
varm om hjärtat. Tjänsten tillät mig ej att själf
följa henne till öfversten; jag sade henne det och
uttalade mitt djupa beklagande däröfver samt lät en
ordonnans visa hemie vägen.
Hon nickade helt behagfullt och sade helt
obesvärad! sitt ’auf wiedersehen’ då hon gick. Jo vackert,
tänkte jag, det lär väl inte bli något ’vriedersehen’
af! Litet mörk i hågen satt jag i det lilla vaktrummet,
utanför hvilket gevärsposten enformigt gick fram
och tillbaka, och grubblade öfver ödet, som ger den
ena människan ett rågadt och den andra ett knappt
mått, då dörren hastigt kastades upp och en kamrat
till mig stormade in.
"Upp till öfversten med dig som du går och står!
Jag har order att öfvertaga befälet,"
"Hvad fan nu ?u frågade jag helt öfverraskad, ehuru
jag visste att man på krigsfot får vara beredd på
både ett och annat. Min vakt hade ej pågått många
timmar ännu och jag blef redan aflöst. Hvad ville
detta säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>